KyotoTrip

(uppd) Rätt svar Kyoto! Fan inte bra för mig att hänga med folk som får Tokyos värsta att verka som världens oskyldigaste.

(uppd2) Precis som scenen då de vaknar dagen efter i The Hangover 2

Osaka ser mycket bättre ut från luften

Och apropå ingenting så kom jag på att man kunde göra mallen bredare så att större bilder får plats! Hela Tokyotrip kunde alltså ha sett mycket bättre ut.

Vad som helst utom verkligheten!

Livet är bra. Känns att det var en ordentlig kväll natten innan. Solen skiner och det faktum att det tar cirka 1,5 timme hem med tåget stör mig inte alls.

Checkar att jag har allt på mig. iPhonen i ena fickan, plånboken i den andra, skräpluren i bakfickan. Då slår det ner som en blixt, var är min hemmanyckel? Den är borta.

Huvudvärken blir genast lite grövre. Det är bara back-tracka.

Tåget tillbaka till Namba, kan inte vara så svårt att irra sig tillbaka till hotellet. Framme i Namba slår det mig att stationen har 24 utgångar. Tar en chansning, men inget ställe liknar det jag letar efter. Regnet börjar falla. Efter 30 minuters irrande hittar jag äntligen tillbaka. Tjejen i receptionen ler stort och berättar på hövligaste möjliga japanska att det tyvärr inte finns någon glömd nyckel. Bitch.

Ut i regnet, vidare till baren från kvällen innan. Självklart stängd, jag menar vad tänkte jag? Det är ju mitt på dagen! Jag orkar inte ens back-tracka till klubben. Hyresvärden har kontor vid min station så det är bara röra sig tillbaka. Tåget från Namba tillbaka till Osaka Station. Känner irritationen över hur pengarna bara flyger iväg.

Osaka Station, tåget är 2 minuter försenat, detta leder till att det är packat med folk och sittplats är omöjligt att få. Självklart slutar det regna sekunden jag inte är ute längre. Har försökt kontakta diverse folk via sms men inga svar. På tåget laddar mobilen ut.

I Kyoto kliver alltid mer eller mindre hela tåget av. Kände på mig att just idag så kommer ingen kliva av. Men till min förvåning är så inte fallet och jag lyckas få en sittplats. Men detta leder i sin tur till att jag somnar och åker förbi min station. Vaknar en station för långt bort och då har även min iPhone laddat ut. Jävla skit. Huvudvärken blir konstant värre och irritationen stiger.

Väl framme vid min station är Coop Living (hyresvärden) stängt. Som en kalldusch slår det mig att det är nationell helgdag idag! Vad fan gör jag nu..

Dessutom tog jag inte min cykel till stationen dagen innan då jag trodde att jag skulle komma tillbaka samma kväll för full för att cykla hem. Därför måste jag gå cirka 30 minuter för att komma till mitt hus. Ingen musik heller. Kanske lika bra att jag inte tog cykeln, hade säkert lyckats slarva bort cykelnycklarna då också. Husvärden som alltid är i huset bara måste vara där. Han är alltid där, man ser honom till och med i huset på söndagnätter.

Han är inte där.

Ringer på hos grannen. Hon är inte där.

Kvarstår bara att ringa till hyresvärdens journummer, men mobilen är död. Så får köpa en engångsladdare på 7/11 några gator bort.

Ringer upp, får veta att de kan skicka någon om cirka en timme och att det kommer kosta 15000 yen!! (1265kr!)

Så jag köper en lunchbox och sätter mig på trappan utanför huset och äter. Men då börjar det självklart regna igen.

Efter en evighet dyker en liten gubbe upp och byter mitt lås.

Blir ingen utgång ikväll för min del.

End

Det blev en alldeles fantastisk återkomst när jag återvände till "min" stad.

Det blir inget Tokyoinlägg här, istället är det Facebookalbumet som gäller den här gången. Det är gjort med känsla och hela storyn är skriven där!